Pumphusets historia

I mer än 150 år har Pumphuset varit en del av Uppsalas stadsbild. Här beskriver vi milstolparna i den vackra byggnadens förflutna.

Vattenledningar redan på 1600-talet

De första organiserade vattenledningarna i Uppsala byggdes till drottning Kristinas kröning som skulle ske 1649. Vatten togs från S:t Eriks källa och pumpades med två pumpar som drevs av ett hjul i vattnet vid Kvarnfallet (ungefär vid nuvarande Upplandsmuseet). Vattnet fördes i urholkade trästockar upp till en reservoar på borggården. Träledningarna klarade dock inte trycket som behövdes för att få upp vattnet ända till slottet och tryckledningen fick bytas ut mot gjutna järnrör.

Drottningen kröntes snopet nog inte i Uppsala men vattenanläggningen fanns kvar och byggdes under andra halvan av 1600-talet ut. Olof Rudbeck d. ä. låg bakom att fördelningsledningar anlades i staden. Bland annat till ett vattenhämtningsställe som låg på platsen för nuvarande Martin Luther Kings plan. Fördelningsledningarna behövde inte tåla lika högt tryck utan kunde göras av urholkade trädstammar. En annan fördelningsledning gick till dåvarande Botaniska trädgården, numera känd som Linnéträdgården.

Denna vattenanläggning som troligen var den första i Sverige som använde järnrör på trycksidan var ändå inte att betrakta som en allmän vattenanläggning. Många av gårdarna i Uppsala stad hade fortfarande egna brunnar och mycket vatten hämtades ur Fyrisån. Med åren förföll anläggningen, främst för att trärören frös sönder, och 1726 var anläggningen så dålig att järnrören grävdes upp och såldes.

Utredningar på 1860-talet

Det dröjde ända till 1862 innan de styrande i staden tog tag i frågan. Den 11 februari tillsattes en arbetsgrupp som den 23 april levererade ”Betänkande angående Anläggandet av en Vattenledning i Uppsala”. Bakgrunden till önskemålet om bättre vattenförsörjning i staden var i huvudsak två. Mellan 1853 och 1862 drabbades Uppsala av inte mindre än sju större eldsvådor och varje gång var det svårt att få fram tillräckliga mängder vatten till släckningsarbetet. Den andra orsaken var att man hade börjat ana sambandet mellan orent vatten och sjukdomen kolera som härjat i Sverige från 1834. Uppsala var särskilt hårt drabbat och 1854 blev var tionde uppsalabo sjuk i kolera och tre procent av befolkningen dog i sjukdomen.

Det var troligen också så att man i Uppsala inspirerades av den större grannen i söder. 1861 hade Stockholm invigt Skanstullsverket vid Årstaviken och anlagt cirka tre mil vattenledning.

Förslaget till att bygga en allmän vattenledningsanläggning stötte dock på motstånd och vid sockenstämman för Uppsala Domkyrko-Församling den 8 juli 1862 avslogs arbetsgruppens förslag.

Pumphuset byggs

Det dröjde hela sju år innan man 1869 bildade en ny kommitté för utredning. Den 20 januari 1872 fattade stadsfullmäktige beslutet att staden skulle anlägga ett vattenledningsnät. Byggnationerna kunde påbörjas 1874. Det som byggdes var förutom vattenledningar och reservoarer också ett vattenuppfordringsverk vid Fyrisån – Pumphuset.

Utformning och teknik

1875 invigdes så Pumphuset. Ritat av arkitekt Adrian Crispin Peterson Länk till annan webbplats. med fasad i klassicistisk stil. I gatuplan fanns maskinhallen och ett kollager, och på övervåningen en tjänstebostad på ett rum och kök. I maskinhallen fanns en stor kolvpump som hade till uppgift att pumpa upp vatten till en reservoar uppe vid slottet. Kolvpumpen drevs normalt av en 30 hästkrafter stark vattenturbin som fick sin kraft från Fyrisåns fallhöjd vid Islandsfallet. Som reserv för torra perioder fanns en ångmaskin på 24 hästkrafter. En vanlig missuppfattning är att Pumphuset har pumpat vatten från Fyrisån men så har alltså aldrig varit fallet. Grundvatten tog man, som tidigare, från S:t Eriks källa nedanför domkyrkan. Redan efter ett år kopplade man på Sandkällan som låg i höjd med dagens Fyrishov, men på andra sidan Fyrisån.

För driften ansvarade en maskinist som också bodde i vattenverket. Pumparna skulle oljas och trycket bevakas dygnet runt. När telefonen kom till Uppsala fick Pumphuset såklart en anslutning så att brandkåren kunde ringa och be om högre tryck vid eldsvådor i staden.

Vattenledningssystem

Vattenreservoaren vid slottet rymde 825 kubikmeter och klarade av att hålla uppe vattentrycket för de delar av Uppsala som låg lägre än åsen. För att få tillräckligt med tryck i de västra stadsdelarna som låg högre valde man att installera ett så kallat ståndrör i ett av slottets torn. Det var i princip ett grovt, vertikalt, rör där man fyllde på vatten i toppen. Rörets längd skapade vattentryck i nederkant och det räckte för att få ut vatten till bostäderna bakom Carolina Rediviva och universitetshuset. Röret höll dock inga större volymer vatten så det var ett känsligt system.

Utbyggnation

Vattenförbrukningen ökade snabbt. Året efter Pumphusets invigning var dygnsmedelförbrukningen för hela Uppsala stad 365 kubikmeter. 14 år senare hade förbrukningen sjudubblats till 2 520 kubikmeter per dygn. Det beslutades därför att Pumphuset skulle byggas ut och arbetet påbörjades 1901. Byggnaden blev i stort sett dubbelt så stor genom att man gjorde en spegelvänd utbyggnad till det befintliga huset. I stället för sex fönster ut mot ån blev det nu elva. Ritningarna till ombyggnaden gjordes av C. A. Ekholm Länk till annan webbplats. som vid sidan av jobbet som stadsarkitekt i Uppsala också drev arkitektkontor och ritade cirka 150 byggnader i staden. (Ritningen är den handkolorerade bilden högst upp på sidan.)

I utbyggnaden placerades en ny, kraftigare, ångmaskin på 64 hästkrafter men även den var bara en backup – det var fortfarande vattenturbinen som drev pumparna. S:t Eriks källa gick inte längre att använda då den kunde översvämmas av Fyrisån och i stället hämtades vatten från Sandkällan, Slottskällan och rörbrunnar i Stadsträdgården. Vattnet pumpades till den samlingsbrunn som vi fortfarande kan se i Pumphusets södra del. Nivån i samlingsbrunnen mättes med en pegel eller vattenståndsmätare som var kopplad till ett larm. När klockan ringde fick maskinisten i Pumphuset manuellt justera nivån i brunnen så att pumparna inte gick torra.

Teknisk utveckling

1909 ersattes den då 34 år gamla vattenturbinen med två nya turbiner som drev varsin kolvpump. 1915 togs ångmaskinen bort och ersattes med elmotorer. Men även elmotorerna var bara reservkraft och vattenturbindrivningen av pumparna kom att användas ända till 1965.

Under andra världskriget gjordes förstärkningar av bygganden för att, om möjligt, kunna motstå ett bombanfall. Även dessa kan ses i dagens Pumphus där några stora ståldörrar finns kvar i mittendelen av huset.

Tiden efter nedläggningen

1968 lades vattenverksamheten i Pumphuset ner. Det nya vattenverket vid Galgbacken som hade börjat användas redan 1937 hade successivt byggts ut och tillsammans med vattentornet i Stadsskogen från 1958 fanns tillräcklig kapacitet för den snabbt växande staden. Reservoarerna uppe på slottet och Pumphuset nere vid Fyrisån behövdes därför inte längre. Efter nedläggningen stod Pumphuset oanvänt ganska länge. Tidigt väcktes dock idén att vattenverket skulle bli ett museum, men pengar fanns inte för ombyggnation och renovering. Ansvaret för huset hade övergått till kommunens fastighetsförvaltning som sporadiskt upplät Pumphuset till diverse verksamhet. Bland annat kunde uppsalaborna under några år få elektriska apparater lagade här. 1992 hade nämnderna och bolagen för el, fjärrvärme och VA till slut gått samman och renoverat byggnaden till ett museum över kommunal teknik.

Pumphuset idag

2017 skedde en nyinvigning och Pumphuset fick den inriktning det har idag. Det är dels ett museum över kommunal teknik, dels en pedagogisk utbildningslokal för studiebesök från skolor och universitet. Studiebesöksverksamheten följer skolornas läroplaner och är en aktivitet som uppskattas både av lärare och elever. Varje år besöks Pumphuset av 12 000 personer vid evenemang, ordinarie öppettider och bokade temavisningar.

Källor för mer läsning

Boken ”Uppsalas tekniska historia” av Bengt Flygt, 1996. En del i serien Uppsalas historia som gavs ut av kommunen.

Bilder från Digitalt Museum Länk till annan webbplats. där det finns en rik bildskatt med fler bilder på Pumphuset och det gamla Uppsala.

Wikipedia om koleran i Sverige: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kolera_i_Sverige Länk till annan webbplats.